Har två kärlekar jag vill skriva om, den ena är min första riktiga kärlek och den andra är den största av dom. Så jag börjar med den första.

Jag var 13 år och skulle precis sluta sexan. Hade pratat med en kille i ett par månader då kanske, Victor. Jag var liksom 13 och visste knappt vad ordet kärlek betydde (tror inte jag vet det nu heller men ändå). Kommer ihåg våran första kyss, skolavslutningskvällen va det och jag var på stan med mina kompisar. Han kom och mötte mig och jag gick en sväng med honom. Innan jag skulle gå fråga han efter en puss, och ja det fick han såklart. Tror det va då jag blev kär, det liksom bubblade i hela mig och den sommaren spenderade jag i bullerbyn med sarah som då var min bästa vän. Vi var jämt med Victor och hans kompisar och allting var helt perfekt. Kommer ihåg hur mycket jag gick ner i vikt den sommaren också, var aldrig hemma och jag tyckte inte om att äta framför honom (haha). Tog min första fylla på hans födelsedag, och det slutade i kaos ungefär. Men vi hade det hur bra som helst i varje fall, tyckte jag. Det jag inte visste, det led jag inte av. Den 14 augusti 2007 vart vi tillsammans, och jag var galet kär. Skulle helt ärligt kunna offra allt för honom, vilket jag gjorde också. Mina vänner, min familj och min skola fick lida nått så in i bara för jag var kär. Jag var så himla beroende av honom och jag såg inget liv utan han. Det vart lite struligt den vintern mellan oss och vi tog en kort paus, jag mådde sämre än någonsin så vi bestämde oss för att ge det ett nytt försök. Det blev aldrig som innan igen och ett par dagar innan valborg gjorde vi slut.

Direkt efter, till och med dagen efter valborg. Det var då Marcus kom in i bilden. Jag är säker på att om jag hade låtit det gå några månader så hade allting blivit bättre ifrån början mellan Marcus och mig. Men i varje fall så började vi prata väldigt mycket han och jag. Han var fyra år äldre och jag tyckte allting var jättespännande. Våran första puss var när vi satt på hans rum och jag hade lovat honom att jag skulle ge han en puss men jag var så otroligt blyg så det var istället han som fick pussa mig. Efter den gången gjorde vi inget annat än pussades kändes det som. Jag vart återigen galet kär och spenderade så mycket tid det bara gick med honom. Men eftersom jag knappt hann att avsluta det förflutna innan jag kastades in i framtiden så sket det sig från början. Jag började umgås med Victor, och på något sätt kom känslorna tillbaka. Jag erkänner för första gången i mitt liv att jag hade känslor för båda två. Visst att jag och victor endast umgicks som vänner då, men det funkade verkligen inte iallafall eftersom jag hade ett förhållande med Marcus. Jag skyller inte på något alls, utan jag kan rakt ut säga att jag gjorde såna extrema misstag. Det var då allting började - göra slut, bli ihop, göra slut, bli ihop osv. Varje gång jag förlorat Marcus gled jag och victor ifrån varandra. Vilket var bra för jag visste ju redan då att det var Marcus jag ville ha. Finns otroligt mycket att skriva och när jag sitter och tänker på det så finns det så otroligt mycket jag kunde gjort annorlunda - tyvärr inser man inte sina misstag fören det är försent. Jag har tabbat mig, riktigt rejält. Aja, vi höll på sådär i tre år iaf. Kommer ihåg alla gånger vi varit utan varandra ett tag, så kändes det som att bli nykär igen när vi gick tillbaka till varandra. Kanske var det det jag ville? Äh jag vet inte. Marcus har så många gånger frågat mig den frågan. VARFÖR? och det är ingenting jag kan sluta fundera på, helt ärligt så är det en tanke som slår mig dagligen. Varför har jag gjort allt det som jag gjort? - Jag vet faktiskt inte. Jag har seriöst inget svar på det. Men alla växer ju upp någon gång och inser sina fel. Nu har han gått vidare och jag är glad för hans skull. Jag står inte riktigt på ena ben än, men jag har världens bästa vänner som är mitt extra ben de dagar då det blir tufft. Jag kan helt säkert lova er alla att jag har lärt mig otroligt mycket av kärleken och har väldigt mycket erfarenhet med mig som jag lär ha använding för senare i livet.


Så här mycket har jag nog knappt öppnat upp mig för mig själv innan, så varsegod för den läsningen!