Egentligen är det en fråga som jag inte riktigt kan svaret på. Men jag ger det ett försök att förklara vad kärlek är för mig..

När andra pratar om kärlek är det oftast kärlek till någon man älskar och vill leva sitt liv med. Men kärlek enligt mig är så mycket mer än så. Den starkaste kärleken jag har just nu är till mina vänner och familj. Det är helt klart en oersättlig kärlek som inte går att beskriva med ord. Det är också en kärlek som aldrig tar slut.

Men tillbaka till den andra sortens kärlek. Kärlek för mig är lika med trygghet tror jag. Känner jag mig trygg hos någon vet jag att jag är kär. Jag inbillar ofta mig själv att jag har känslor för någon, men inser sen att jag helt enkelt lurat mig själv. Jag har väldigt svårt att hitta den trygghet som krävs, därav väldigt svårt att bli kär på riktigt. Men när jag väl är kär, då vill jag bara stanna tiden och leva så föralltid. För känslan av att vara kär i någon är nog den bästa som finns. Kärlek är när man mår bra tillsammans med någon, när man inte vill vara utan någon, när den där någon alltid får en att skratta, men också kan få en att gråta. För kärlek är inte alltid lätt. Det är inte lätt att älska någon och att bli älskad. Kärlek är också att den där någon känner en utifrån och in, känner till alla brister men älskar än ändå. Kärlek är ärlighet och tillit. Jag har upplevt kärlek, vilket ni säkert förstått om ni läst det inlägget jag skrev om min första kärlek. Jag har blivit sårad av kärleken, helt ärligt helt förstörd utifrån och in. Nu har det inte funnits så mycket utav den sortens kärlek på den sista tiden. Jag kan säga att jag lurade mig själv än en gång, och hade det fortsatt i den stilen så hade jag blivit så in i helvetes sårad igen. Så det var tur att det blev som det blev.

Jag kan också säga att jag misslyckat stort inom kategorin kärlek. Skulle jag få ångra på en enda sak i livet så skulle det vara just det, kärleken.