Det var just här jag stod för några år sen. trevades vid kanten, slogs jag av tanken
att för dig berätta allt,
för att se vad jag ser och jag orkar inte ljuga mer
Tömmer mig på tankar
det är över för gott
men att inget är för evigt är väl underförstått
Och jag gråter inga floder
källan är tömd och
glädje som fanns är sedan länge glömd

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0