Efter en vecka utav skola, plugg, mys, bio, bra sällskap, god mat, tårta, vänner, sömn, balklänningsprövande, tankar, sömnlöshet, mardrömmar, tankar, tankar, tankar etc, så tror jag att jag börjar komma tillbaka till verkligheten. Iaf lite. Och med verkligheten så prioriterar jag bloggen, den är viktig för mig och jag har saknat den! Jag har lärt mig det, att man ska ta vara på det som man tycker är viktigt. En dag kan det försvinna, och det är då dom säger att man inser det viktiga. Nu kommer sånt här babbel igen, jag ger fan i det för ikväll tror jag för när jag väl börjat har jag svårt att stoppa tankarna.

Jag är så oerhört förbaskat jävla lycklig, samtidigt som jag bryter ihop inuti gång på gång.

Fattar inte hur det går ihop sig. Jag är olyckligt lycklig, typ?