Såg på the last song igår med marcus.
Har ni inte sett den, så se den!
Dock är det en gråtfilm,
och grät det gjorde jag.

Tänkte på min egen pappa, vad jag kommer göra den dagen har inte finns mera!
Tänkte på hur jag betett mig mot honom, hur jag inte kommer kunna ändra allt och så.
Han har alltid varit den klokaste jag känner, som har gett mig råd om livet osv.
Kan inte föreställa mig ett liv utan honom.

Tänkte också på mamma, och då gick det inte stoppa tårarna.