.. att en sån liten grej kan göra en så förbannad! ibland tror jag att jag saknar dig. Mina vänner har fått in i mitt huvud att det bara är psykiskt. Man vill alltid ha det man inte kan få! och det är sån jag är, det kommer ingen kunna ta ifrån mig, jag älskar utmaningar och vill alltid kämpa för att få något. När jag får höra att du gått vidare, att det kanske till och med är så att du börjat träffa någon annan, det är då jag börjar tänka på dig, har inte skänkt en tanke åt dig på hela jävla sommaren (kanske nått hemskt som att du borde gå & dö eller nått) men nu! NU SÅ KOMMER DET!! även att jag vet så jävla väl att det bara är inbillning, att det finns någon annan som intresserar mig mer, så känns allting så weird just nu. jag är jätteförvirrad.. tror det kan vara så att jag saknar att ha pojkvän, saknar att ha trygghet och värme om natten! Att känna någons andedräkt mot min nacke och pussar på ryggen! Det är lycka för mig. Så ja - vi drar den slutsatsen helt enkelt..

- Jag behöver kärlek, inte dig!