Och så var det helt plötsligt 3 ynka dagar kvar utav detta året. Om jag ska beskriva det lite kortfattat så började 2012 helt fantastiskt - hade fina vänner omkring mig, jag var lycklig, skolan gick bra, min familj mådde bra och bäst utav allt; jag var lyckligt nykär! Våren kom och det fortsatte i samma veva, så kom sommaren; jag var lycklig men utmattad, saker började falla isär både här och var men jag kämpade på med sommarjobb och pojkvän och allt annat där emellan. Så kom hösten, den där hösten jag förmodligen kommer minnas i hela mitt liv. Hösten 2012 är sorg för mig. Saknad, sorg och ensamhet. Allt rasade samman, bit för bit. Min syster finns nu 10000 mil ifrån mig, min mamma är också långt borta men värst utav allt; min pappa, min fina älskade pappa finns inte här bland oss längre. Han är i himlen, eller i nangijala, landet på andra sidan utav stjärnorna. 

 

Och det var bara början, efter det fick jag aldrig riktigt tillbaka min motivation. Min självdisciplin har försvunnit sakta men säkert och nu är den helt borta. Jag slutade ta tag i saker, i skolan, att städa,diska&tvätta och andra måsten. Till och med att umgås. Att prata och bara vara. Slutade helt enkelt att bry mig om saker. Allting kvittade. 

 

Därför ser jag 2013 som en nystart, och det är precis vad det kommer att vara! Jag tänker börja om på en ny kula, ta nya tag och hitta tillbaka till min motivation och självdisciplin. Det är nu slut på att skjuta upp saker och ting, det är dags att börja ta måsten i första hand. Och framförallt hitta tillbaka till mig själv, se saker från den ljusa sidan och alltid (oftast) sätta mitt eget bästa i första hand. Jag tänker leva 2013 som jag började mitt 2012! Ja, tillsammans med människan som får mig att vara den lyckligaste på hela jorden. ♥