Med skilda fel och skilda rätt
Har så mycket jag vill skriva, eller få ur mig iallafall. Förr har jag alltid varit en person som hatar att prata, har jag varit osams med någon har jag tagit det på sms, har jag velat säga något viktigt har jag skrivit det på sms, är jag glad/ledsen/arg/frustrerad över något/på någon använder jag bloggen.. Men, nu har något ändrats. På sista tiden har jag lärt mig prata och istället sluta skriva.. Och, det underlättar ju en del, faktiskt! Tror saker hade varit bättre om jag lärt mig prata för ett par år sen istället, men det som hänt går inte ändra på.
Nu sitter jag här och svamlar igen. Men jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör mig förvirrad och ledsen, kanske till och med känner en gnutta oro. Jag längtar efter att få kramas med världens finaste även att det bara var ett par timmar sen! Herregud va kär jag är. Han är helt underbar min man! ♥ ibland vet jag inte ens om jag förtjänar det.
Bekvämligheter
Hur är det egentligen med utmaningar, vanor och vardag - väljer vi utmaningar och vanor utifrån vår vardag för att ta den enkla vägen eller vågar man ta utmaningar utöver det vanliga? Jag tror jag är bekväm, jag gillar att ha det simpelt men ändå som det alltid har varit. Visst, jag söker hela tiden nya utmaningar men inte mer än jag vet att jag klarar av för jag kan inte ta ett misslyckande. Jag tror jag är rädd för att misslyckas. Har nog fått för mig någonstans att om jag misslyckas kommer folk dömma mig efter det. Och så mitt i allt det så har jag aldrig, och kommer förhoppningsvis aldrig, vara den som bryr sig om vad folk tycker. Komplicerat skit. Jag får ihop saker så förbannat bra i huvudet men såfort jag ska dela med mig i ord så blir det mest bara rörigt och nästintill kaos.
Jag vet inte, men jag är rädd för att jag tar den enkla och bekväma vägen genom alla beslut. Nu handlar inte detta enbart om öland utan om allt. Kan jag inte bättre än såhär? Förtjänar jag inte bättre? Jag underskattar mig själv och jag tror det gör att jag inte vågar ta risker.
De tomma stegen
Tillbaka till skolan igen efter ett par dagar på böda. För att sammanfatta det hela med fyra ord; stress, hemlängtan, kallt och förvirrande. Vi får se hur det blir i sommar helt enkelt. Vet ärligt talat inte om jag kan ta de kraven som de kommer ställa på mig, samtidigt hatar jag att misslyckas! Har jag gett mig in i någonting vill jag avsluta det också. Men vi får som sagt se vart sommaren tar mig.
Utöver det är jag sjukt lycklig med världens bästa kille! ♥ vet inte vad jag skulle gjort utan dig min viktor.
Lyckoland
Idag är jag den där jäveln som sprider massa positiv energi och leenden omkring mig! Jag har inte syndat idag trots att jag var sååå sugen, jag har fått sjukt mycket beröm av mina lärare för vad jag gjort denna termin och jag har helt enkelt inte kunnat sluta le!
Ska diska nu innan jag tar en promenad till mitt hjärta. Sen blir det en powerwalk :) imorgon kommer min saknade mor och syster hem, ska laga och äta mat med hela familjen och det ska bli SÅ underbart :)
24 dagar kvar, I CAN DO THIS!
Ryck
Fick ett ryck i fredags om att det inte räckte med att träna och äta rätt utan dieta skulle jag visst ge mig på! Så i måndags började jag och ska fortsätta i fyra veckor.
Jag håller ärligt talat på att spricka, har insett mitt beroende för socker och det är ärligt talat tio gånger värre att sluta med sötsaker än att sluta röka! Längtar sååå till söndag då jag ska väga mig och förhoppningsvis se en pytteskillnad så jag får motivation att fortsätta..
Gran canaria för fyra(?) år sen. Där var jag tjukk.
The time of my life
Ville bara tala om att jag lever! Och jag är lyckligaste tjejen på jorden!
V ♥
